Vi önskar att vi fick ett barn till, men det blir inte av. Finns det någon bättre symbol för dekadens än ett samhälle som slutar att förnya sig, som slutar att skaffa barn.
Vi har valt en annan väg än våra vänner; vi har flyttat ut på landet för att komma närmre våra familjer och för att våra barn ska få växa upp med mor- och farföräldrar. För mig (som ensambarn) har det alltid varit oerhört viktigt med familjerelationer, mycket för att först mig själv, vem jag är och varifrån jag kommer.
För mig är familjen det absolut viktigaste, egentligen det enda som verkligen är äkta, och jag har alltid haft svårt att först vänner omkring mig som distanserar sig från sina nära.
Självklart är nära umgänge inom familjen slitsamt, konfliktfyllt och stundtals påfrestande - en spegelbild av livet självt helt enkelt.
Du framkallar en tår i mitt öga. Så oerhört sorgligt! Meningen med livet är just livet, och om vi inte fortplantar oss så blir vi meningslösa. Jag är stolt och glad över min familj.
Jag håller med Arpi till 100% i denna text. Ett samhälle med allt färre barn skapar en samhällelig malaise och självupptagenhet. En nations kultur hinner gå under långt innan den sista personen dött.
Jag tror inte att jag vill ha barn, men även om jag ville det så skulle det troligen falla på den risk och försämring det innebär för min kropp. Vi talar om "förändringar" efter vi fött barn när det egentligen är rena försämringar det handlar om. Förlossningsskador tystas ned. Även en "normal" förlossning innebär otroliga påfrestningar. Vi spricker, blir inkontinenta, våra könsorgan återtar aldrig helt sin forma form. 1/3 får så svåra delningar av magmusklerna att vi inte kan träna igen efter förlossningen, kanske aldrig någonsin. Vården betalar det inte ens för att sy ihop en delad mage utan det ses som "normalt". Tänk om det var det omvända, skulle mannan acceptera det? Om hans penis krympte av att föda barn och dessutom fick ärr-vävnad och minskad känsligheten på ollonet? Det är precis vad de flesta kvinnor upplever, även efter en "normal" förlossning. Det är lätt för män att säga att vi bör föda fler barn men om det ska ske så behöver förlossningsvården och rehabilitering efter förlossning bli extremt mycket bättre än vad den är idag.
Kanske är det så att de som vill ha barn alltid vill ha fler barn. Vi har 7 barn och jag skulle verkligen vilja ha fler barn, men är samtidigt så oerhört tacksam för de barn vi har fått!
Många gånger har jag fått frågan om jag inte tycker vi har för många barn, varpå jag brukar fråga tillbaka vilket eller vilka av våra barn de tycker inte borde ha fått födas. Jag brukar börja beskriva nr 3 & 4, som är tvillingar, och sedan fortsätta med de yngre och ge varma, målande beskrivningar av dem samt avsluta med att fråga vilka av barnen de tycker att vi inte borde ha "skaffat" oss. Om de står ut med att stanna kvar och argumentera (vilket är sällsynt) så brukar jag fråga om de verkligen tror att världen hade varit bättre om våra yngre barn inte hade fått födas... Jag tror aldrig någon har vågat säga att så vore fallet, annat än möjligen någon gång i online-sammanhang.
Visst innebär många barn att man får göra avkall på saker som andra tar för självklart, men det är så värt det!
Åh, vad jag håller med dig! Saknar det fjärde barn som min exman aldrig ville ha. Vår kultur motarbetar stora familjer. Men om väldigt få får fyra barn och allt fler får inget eller bara ett barn så krymper befolkningen. Därför måste politiken inriktas på att avlasta välfungerande tre-, fyr- och fembarnsföräldrar. Vi skulle kunna hitta massor av fiffiga lösningar för flerbarnsfamiljerna om viljan fanns. En av mina favoriter är att alla föräldrar skulle få en viss del av sina barns framtida skatteinbetalningar. Egentligen är väl det den största stölden från människorna: rätten till att bli försörjd av sina barn som gammal. Nu samlas istället barnens skatteinbetalningar in till staten och delas ut till alla pensionärer. Det gör att de som bidragit mest till att fostra kommande generation, kanske jobbat deltid osv, är de som får skörda minst. Förr i tiden, och ännu i många länder, var/är det tvärtom: Det är de med många väletablerade barn som får det bäst som gamla.
Mycket bra artikel. men sanningen (eller verkligheten) är så smärtsam för vissa att de inte klarar av att släppa in den till insiktsplanet. Jag syftar inte på dem som inte kan få barn, jag tänker på dem som föraktar eller förtalar de resonemang som är livsnödvändiga för att upprättahålla en population. Frågan handlar även om humanitet, att unga och äldre skall kunna få ett mänskligt värdigt liv. Ända till slutet. Det är också fråga om mycket enkel matematik. Och att sluta att utsätta kvinnor som vill ha barn för ideologisk och psykisk terror.
Sjubarnsfar här. Med samma fru. Äldsta barnbarnet 10 år (jag och min fru har flera år kvar till pension). Våra barnbarn kan fortfarande hälsa på sin mormors mor och mormors far.
Våra barn håller bra ihop och de hjälper varandra vid behov, och får man hoppas, kommer ha förmåga att hjälpa även oss föräldrar när (inte om) våra artificiella sociala system faller samman.
Den främsta faktorn är antaligen det statliga pensionssystemet och rent allmänt illusionen av trygghet som förmyndarstaten och högskattestaten imympar i naiva medborgare. Men även den kollektivistiska atomismen, den liberalistiska föreställningen om Frihet och Oberoende skapat genom komplett beroende och ofrihet gentemot den totalitära staten, förorsakar förstås sterilitet genom att ändra synen på barn så att de nu betraktas i huvudsak som livsstilsaccessoarer.
Så föregå med gott exempel, Ivar! Skaffa fler barn med din fru! Detta skall vara vårt fokus.
Hur patetiskt är det inte när ärkehögern citerar poeter som t.ex Leonard Cohen. Fundera på varför konstnärer, artister, kulturpersoner i huvudsak föraktar högerpolitik...
Sosseriet från Alva Myrdal o framåt har i grunden varit barnfientlig där man tvingar båda föräldrarna jobba för att kunna försörja sig.Pålagor m höga skatter driver föräldrarna ut i arbetslivet o tvingar dem o lämna sina barn på dagis vid ett års ålder...
Jag tycker det skulle vara förbjudet o lämna sitt barn till dagis före tre års ålder.Jan 70 år
En kulturs överlevnad är beroende av fortplantning till åtminstone reproduktionstalet dvs ungefär 2 barn per kvinna - Sverige och västerlandet är långt från detta tal vilket innebär att vi inom 100 år lever i ett helt annat samhälle - min hustru och jag har 4 barn men bor inte längre i Sverige.
Fint skrivet och jag delar dina resonemang givet att samtiden hade liknat den dåtid jag själv växte upp i. Vitala delar av samhället och barndomen såg väldigt annorlunda ut. Jag talar inte om geopolitiska konflikter eller liknande, men sätten att vara på, umgås på och leva på.
Jag är således en enkel man och resonerar lika enkelt. Frisk, fru och god ekonomi. Jag vill inte ha barn. Jag vill inte låta mitt eller mina barn växa upp i det samhälle vi har idag. Det spelar ingen roll hur mycket jag vill att mitt (eller mina) (läs våra) barn ska vara eller leva när den yttre påverkan från samhället, skolan, barnens kompisar, deras föräldrar osv. är både starkare och i många fall osunt. Flata föräldrar fullt upptagna i sig själva. Och dom som inte är det curlar sönder sina barn att bli värsta sortens narcissistister. Se bara hur barn lever idag, med dubbla personligheter varav den extroverta lever genom sina sociala medier. Kära dagens föräldrar -prova att göra ett tvärsnitt av hur tjejer framställer sig själva på exempelvis Instagram eller tiktok. Jag sitter ibland förundrad och ser hur mina brorsdöttrar, liksom deras vänner 8 upp till 13 år gamla lever genom sina appar, där allt handlar om jag, jag, jag. Dessutom tyder det på en jävligt svag föräldrageneration. Priset är högt -men jag avstår. Av humanistiska skäl skaffa barn till detta sociala experiment. Enda möjligheten för barn i vår familj är att sätta barn i hemskolning alternativt låta barnen växa upp i ett aningen mindre kravlöst slappt land, tvärtom ett land som vilar kvar i nån jäkla form av kristna värderingar, där Sverige var under 70-80-talet kanske. Portugal, Ungern, Cypern, Spanien osv. Där barn tillåts vara barn, mammor mammor och pappor pappor.
Jag ville gärna ha barn med min fru, men tyvärr blev det inte så. Vi träffades när hon var 45 år och jag 28 år. Jag har en styvdotter,2 barnbarn och 2 barnbarnsbarn och trivs med det. Min fru avled efter 36 års äktenskap och som tur är så har jag hennes familj som är mig nära. Den tekniska utvecklingen gör kanske att vi inte behöver ha 11 barn som min morfars mor som var statare. Vi måste själva avgöra våra val, att skaffa barn är kärlek🌹
Vi har valt en annan väg än våra vänner; vi har flyttat ut på landet för att komma närmre våra familjer och för att våra barn ska få växa upp med mor- och farföräldrar. För mig (som ensambarn) har det alltid varit oerhört viktigt med familjerelationer, mycket för att först mig själv, vem jag är och varifrån jag kommer.
För mig är familjen det absolut viktigaste, egentligen det enda som verkligen är äkta, och jag har alltid haft svårt att först vänner omkring mig som distanserar sig från sina nära.
Självklart är nära umgänge inom familjen slitsamt, konfliktfyllt och stundtals påfrestande - en spegelbild av livet självt helt enkelt.
Du framkallar en tår i mitt öga. Så oerhört sorgligt! Meningen med livet är just livet, och om vi inte fortplantar oss så blir vi meningslösa. Jag är stolt och glad över min familj.
Försäkringskassan verkar ju ha förberett sig på att även män ska bli gravida så då kan kanske ett välkommet tillskott av fler barn väntas?
Jag håller med Arpi till 100% i denna text. Ett samhälle med allt färre barn skapar en samhällelig malaise och självupptagenhet. En nations kultur hinner gå under långt innan den sista personen dött.
Jag tror inte att jag vill ha barn, men även om jag ville det så skulle det troligen falla på den risk och försämring det innebär för min kropp. Vi talar om "förändringar" efter vi fött barn när det egentligen är rena försämringar det handlar om. Förlossningsskador tystas ned. Även en "normal" förlossning innebär otroliga påfrestningar. Vi spricker, blir inkontinenta, våra könsorgan återtar aldrig helt sin forma form. 1/3 får så svåra delningar av magmusklerna att vi inte kan träna igen efter förlossningen, kanske aldrig någonsin. Vården betalar det inte ens för att sy ihop en delad mage utan det ses som "normalt". Tänk om det var det omvända, skulle mannan acceptera det? Om hans penis krympte av att föda barn och dessutom fick ärr-vävnad och minskad känsligheten på ollonet? Det är precis vad de flesta kvinnor upplever, även efter en "normal" förlossning. Det är lätt för män att säga att vi bör föda fler barn men om det ska ske så behöver förlossningsvården och rehabilitering efter förlossning bli extremt mycket bättre än vad den är idag.
Kanske är det så att de som vill ha barn alltid vill ha fler barn. Vi har 7 barn och jag skulle verkligen vilja ha fler barn, men är samtidigt så oerhört tacksam för de barn vi har fått!
Många gånger har jag fått frågan om jag inte tycker vi har för många barn, varpå jag brukar fråga tillbaka vilket eller vilka av våra barn de tycker inte borde ha fått födas. Jag brukar börja beskriva nr 3 & 4, som är tvillingar, och sedan fortsätta med de yngre och ge varma, målande beskrivningar av dem samt avsluta med att fråga vilka av barnen de tycker att vi inte borde ha "skaffat" oss. Om de står ut med att stanna kvar och argumentera (vilket är sällsynt) så brukar jag fråga om de verkligen tror att världen hade varit bättre om våra yngre barn inte hade fått födas... Jag tror aldrig någon har vågat säga att så vore fallet, annat än möjligen någon gång i online-sammanhang.
Visst innebär många barn att man får göra avkall på saker som andra tar för självklart, men det är så värt det!
Åh, vad jag håller med dig! Saknar det fjärde barn som min exman aldrig ville ha. Vår kultur motarbetar stora familjer. Men om väldigt få får fyra barn och allt fler får inget eller bara ett barn så krymper befolkningen. Därför måste politiken inriktas på att avlasta välfungerande tre-, fyr- och fembarnsföräldrar. Vi skulle kunna hitta massor av fiffiga lösningar för flerbarnsfamiljerna om viljan fanns. En av mina favoriter är att alla föräldrar skulle få en viss del av sina barns framtida skatteinbetalningar. Egentligen är väl det den största stölden från människorna: rätten till att bli försörjd av sina barn som gammal. Nu samlas istället barnens skatteinbetalningar in till staten och delas ut till alla pensionärer. Det gör att de som bidragit mest till att fostra kommande generation, kanske jobbat deltid osv, är de som får skörda minst. Förr i tiden, och ännu i många länder, var/är det tvärtom: Det är de med många väletablerade barn som får det bäst som gamla.
Mycket bra artikel. men sanningen (eller verkligheten) är så smärtsam för vissa att de inte klarar av att släppa in den till insiktsplanet. Jag syftar inte på dem som inte kan få barn, jag tänker på dem som föraktar eller förtalar de resonemang som är livsnödvändiga för att upprättahålla en population. Frågan handlar även om humanitet, att unga och äldre skall kunna få ett mänskligt värdigt liv. Ända till slutet. Det är också fråga om mycket enkel matematik. Och att sluta att utsätta kvinnor som vill ha barn för ideologisk och psykisk terror.
Sjubarnsfar här. Med samma fru. Äldsta barnbarnet 10 år (jag och min fru har flera år kvar till pension). Våra barnbarn kan fortfarande hälsa på sin mormors mor och mormors far.
Våra barn håller bra ihop och de hjälper varandra vid behov, och får man hoppas, kommer ha förmåga att hjälpa även oss föräldrar när (inte om) våra artificiella sociala system faller samman.
Den främsta faktorn är antaligen det statliga pensionssystemet och rent allmänt illusionen av trygghet som förmyndarstaten och högskattestaten imympar i naiva medborgare. Men även den kollektivistiska atomismen, den liberalistiska föreställningen om Frihet och Oberoende skapat genom komplett beroende och ofrihet gentemot den totalitära staten, förorsakar förstås sterilitet genom att ändra synen på barn så att de nu betraktas i huvudsak som livsstilsaccessoarer.
Så föregå med gott exempel, Ivar! Skaffa fler barn med din fru! Detta skall vara vårt fokus.
Det är alldeles utmärkt att det föds färre barn det är precis det som behövs och kommer innebära en mindre belastning på detta enda klot vi har.
Hur patetiskt är det inte när ärkehögern citerar poeter som t.ex Leonard Cohen. Fundera på varför konstnärer, artister, kulturpersoner i huvudsak föraktar högerpolitik...
Sosseriet från Alva Myrdal o framåt har i grunden varit barnfientlig där man tvingar båda föräldrarna jobba för att kunna försörja sig.Pålagor m höga skatter driver föräldrarna ut i arbetslivet o tvingar dem o lämna sina barn på dagis vid ett års ålder...
Jag tycker det skulle vara förbjudet o lämna sitt barn till dagis före tre års ålder.Jan 70 år
En kulturs överlevnad är beroende av fortplantning till åtminstone reproduktionstalet dvs ungefär 2 barn per kvinna - Sverige och västerlandet är långt från detta tal vilket innebär att vi inom 100 år lever i ett helt annat samhälle - min hustru och jag har 4 barn men bor inte längre i Sverige.
Fint skrivet och jag delar dina resonemang givet att samtiden hade liknat den dåtid jag själv växte upp i. Vitala delar av samhället och barndomen såg väldigt annorlunda ut. Jag talar inte om geopolitiska konflikter eller liknande, men sätten att vara på, umgås på och leva på.
Jag är således en enkel man och resonerar lika enkelt. Frisk, fru och god ekonomi. Jag vill inte ha barn. Jag vill inte låta mitt eller mina barn växa upp i det samhälle vi har idag. Det spelar ingen roll hur mycket jag vill att mitt (eller mina) (läs våra) barn ska vara eller leva när den yttre påverkan från samhället, skolan, barnens kompisar, deras föräldrar osv. är både starkare och i många fall osunt. Flata föräldrar fullt upptagna i sig själva. Och dom som inte är det curlar sönder sina barn att bli värsta sortens narcissistister. Se bara hur barn lever idag, med dubbla personligheter varav den extroverta lever genom sina sociala medier. Kära dagens föräldrar -prova att göra ett tvärsnitt av hur tjejer framställer sig själva på exempelvis Instagram eller tiktok. Jag sitter ibland förundrad och ser hur mina brorsdöttrar, liksom deras vänner 8 upp till 13 år gamla lever genom sina appar, där allt handlar om jag, jag, jag. Dessutom tyder det på en jävligt svag föräldrageneration. Priset är högt -men jag avstår. Av humanistiska skäl skaffa barn till detta sociala experiment. Enda möjligheten för barn i vår familj är att sätta barn i hemskolning alternativt låta barnen växa upp i ett aningen mindre kravlöst slappt land, tvärtom ett land som vilar kvar i nån jäkla form av kristna värderingar, där Sverige var under 70-80-talet kanske. Portugal, Ungern, Cypern, Spanien osv. Där barn tillåts vara barn, mammor mammor och pappor pappor.
Jag ville gärna ha barn med min fru, men tyvärr blev det inte så. Vi träffades när hon var 45 år och jag 28 år. Jag har en styvdotter,2 barnbarn och 2 barnbarnsbarn och trivs med det. Min fru avled efter 36 års äktenskap och som tur är så har jag hennes familj som är mig nära. Den tekniska utvecklingen gör kanske att vi inte behöver ha 11 barn som min morfars mor som var statare. Vi måste själva avgöra våra val, att skaffa barn är kärlek🌹
Kvinnokliniken i Falun har avlivat två av mina friska önskade barn med cytotek och abortkuratorer, momsbefriat och gratis…