Rak höger med Ivar Arpi

Rak höger med Ivar Arpi

Share this post

Rak höger med Ivar Arpi
Rak höger med Ivar Arpi
Dionysisk orgie ersatte den sista måltiden
Copy link
Facebook
Email
Notes
More

Dionysisk orgie ersatte den sista måltiden

OS-invigningen var både dionysisk fruktbarhetsfest och ett hån av den kristna sista måltiden. Den nietzscheanska traditionen som hyllar allt överskridande har gått vinnande ur ännu en kraftmätning.

Johan Lundberg's avatar
Johan Lundberg
Aug 07, 2024
∙ Paid
35

Share this post

Rak höger med Ivar Arpi
Rak höger med Ivar Arpi
Dionysisk orgie ersatte den sista måltiden
Copy link
Facebook
Email
Notes
More
3
Share
OS-invigningen i Paris.

Efter OS-invigningen utbröt, som bekant, en diskussion om tolkningen av en så kallad tableau vivant – en iscensättning av en tavla. Många uppfattade det som en replik på Leonardo da Vincis berömda målning Den sista måltiden (eller Nattvarden). Från vissa kyrkliga håll reagerade man till exempel på framställningen av den sista måltiden som en dionysisk orgie med lättklädda representanter för olika grupper som det i nutiden är populärt att framhålla som marginaliserade eller normbrytande.

Dock påstods det snart att de upprörda reaktionerna var missriktade. Den gestaltade scenen syftade, sades det, inte alls på vare sig den sista måltiden eller da Vincis målning av densamma. Att tro det var tecken inte bara på bristfällig bildning utan också på en nykonservativ högers oförmåga att se kulturuttryck som annat än exponenter för ”kulturkrigsfrågor”. Förblindade av sina förutfattade meningar om wokeism ansågs tablåns kritiker inte ha förstått att det som framställdes var en antik dionysosfest, präglad av berusning, sexuell utlevelse och en på det hela taget uppochnervänd karnevalisk världsordning, där hierarkier, traditionella dygdemönster och officiella maktordningar tillfälligt inverterades.

25% rabatt på årsprenumerationen!

Likt nöjda katter som nyss svalt var sin mus kunde förståsigpåarna retoriskt fråga sig varför konservativa debattörer alltid måste låta sig uppröras där inget finns att uppröras över. Är det inte tecken på en tidstypisk lättkränkthet och grälsjuka, att förutsätta att kristendomen hånas, trots att själva inramningen – De Olympiska Spelen – borde ge tillräckligt med ledtrådar till den grekiska antiken, om det nu inte räckte med att den ena centralgestalten i tablån avbildades beklädd med vinrankor, som Dionysos, medan den andra hade ett soldiadem i håret – i enlighet med Apollons ursprungliga kopplingar till solen?

Keep reading with a 7-day free trial

Subscribe to Rak höger med Ivar Arpi to keep reading this post and get 7 days of free access to the full post archives.

Already a paid subscriber? Sign in
A guest post by
Johan Lundberg
Subscribe to Johan
© 2025 Ivar Arpi
Privacy ∙ Terms ∙ Collection notice
Start writingGet the app
Substack is the home for great culture

Share

Copy link
Facebook
Email
Notes
More