Det ukrainarna är med om nu är det vi själva fruktar mest. Samma despot som attackerar dem med syfte att förinta deras identitet, är den vi oroar oss för i Sverige, och i hela Europa.
Bästa Ivar så bra, håller helt med dig. Dessutom är det mkt elakt av Public Service och TV4 att hela tiden försöka förminska honom genom att poängtera komiker/skådespelaryrket han sysslat med. Vad är det för fult med det? Man är väl inte sitt yrke. Vad jag vet är Zelenskyj utbildad jurist. För mig är han en stor människa.
Vad annat kan man förvänta sig av en kulturskribent på Atonbladet-Anna Andersson- än dessa nedsättande och obegåvade kommentarer. Typiskt vänstertänk kryddat med vinklade synpunkter. Hon är en person som befordrar defaitismen
Bra skrivet, och det var väldigt varsamt i kritiken av Anderssons dumheter, för dumheter är vad hon skriver.
I övrigt är svensk ankdammsdebatt sig lik: alla fnattar frenetiskt för att avgöra vilken sida som är den Goda sidan for att raskt positionera sig där. Som med varenda konflikt sedan världskriget, och troligen på grund av den bestående nationella lögnen som vi levt med eller vuxit upp inom sedan dess.
För att inte tala om experter i drivor som ska tala om vem som puttades först, Ukraina eller Ryssland. Eller börja dravla om huruvida Ukraina är ett land "på riktigt".
Då är det skönt att läsa en text som stillsamt påtalar det som är självklart för varje patriot: man hedrar den som värnar sitt folk, sitt land, sin kultur och sin ras. Vilket givetvis är vad Andersson vill stävja - tänk om svensken började uppvisa patriotism och folkgemenskap i vardagen? Då sitter både en och två löst.
Tänker på den automatiska frasen från regeringen: ”alliansfriheten har tjänat oss väl”. Detta är ett ihåligt förhållande och inte relevant eftersom inget krig har förekommit i norra Europa efter andra världskriget och därför har inte målsättningen prövats. Vi måste gå med i NATO genast.
Det där själv-finnandet som tycks kunna inträda vid kriser handlar nog om att folk finner fullständig existentiell mening, ett och endast ett syfte och mål. Vissa, ett fåtal, finner sig själva påliknande sätt i en civil vardag eller kontext, i konst, entreprenörsskap, politisk kamp, kamp för miljön, mänskliga rättigheter etc. En övermäktig gemensam motståndare och potentiellt fatal övermakt är ett svåröverträffat GEMENSAMT SAMLANDE hot och därmed ett likaledes gemensamt mål, att med alla medel och till sista sucken kämpa mot detta hot. Bortom förnuft och logik uppbringas en mening och gränslös viljestyrka.
Delar helt och fullt Dina synpunkter. Läste en artikel om Putindoktrinen. Förvisso skriven av en rysk akademiker, men ändå värd att diskutera. Han hävdade att Putin kommit till slutsatsen att väst går mot en kollaps p g a av djupa statens manipulationer och massinvandringen. Därför sker en omriktning mot söder (Indien) och öster (Kina) och kriget i Ukraina handlar om att man vill ha ryggen fri och skapa en barriär mot väst. Om det är så, så får man bra hjälp av alla sanktioner.
Emejlklassen är livrädda för att de är historielösa griskultingar vars IQ knappt når rumstemperatur. Jag bryr mig noll om vad som händer mellan Ryssland & Ukraina. Det är inte mina bekymmer. Det som är oroväckande är att våra politiker är värdelösa grälsjuka dussinmänniskor som halkar omkring i woke-exkrement utan lederskapsförmågor. Nu kanske den svenska instagramsekten vaknar upp och inser att de inte kan rädda världen genom handhjärtan och flickrumsliberalism.
Jag tror att detta kriget kommer att bli en vattendelare både på personlig nivå ( i mitt fall har det redan skett) men också på en övergripande nivå när vi ser hur opinionen till kriget formerar sig.
Mera om alliansfriheten som påstås ha tjänat oss väl. Under första världskriget fanns väl inte allianser före kriget men uppstod först när kriget startat. Vi var neutrala. Vid andra världskrigets utbrott fanns väl inga allianser men uppstod först under kriget. Eftersom inga allianser fanns är det meningslöst att säga att vi var alliansfria före kriget. Vi klarade oss helt enkelt därför att vi inte var ett strategiskt mål för Hitler. Tacken för det är vårt geografiska läge. Visar att ”alliansfriheten /före kriget/ har gynnat oss väl” är ett meningslöst påstående eftersom inga allianser fanns.
Sverige var i högsta grad ett strategiskt mål, både för Sovjetunionen, Tyskland och Storbritannien. Järnmalm, samtliga. Tillgång till Atlanten för Sovjet. Hålla norra flanken säker för Tyskland. Och en hel del annat.
Problemet var att hade en av dem traskat in för att säkra malmfälten, hade en eller bägge två övriga också gjort det. Så det gällde att spela ut dem mot varandra. Lagom affärer med samtliga, utan att alltför mycket eller öppet favorisera endera sidan. Ba eller dåligt kan vi som lever nu träta om eftersom vi inte behöver leva med konsekvenserna av att vara dåtida beslutsfattare.
På tal om allianser, slå upp entente cordiale, trippel-alliansen, och trippel-ententen så ser du att tvärtom mot vad du tror var de redan existerande allianserna avgörande för hur första världskriget förlöpte. Vill du kan du gräva vidare bakåt till Dreikaiserbund (Trekejsarförbundet) också.
Det är däremot bara en formalitet att vi kallat oss alliansfria och neutrala efter andra världskriget: Sveriges försvarspolitik har till 100% byggt på att vi ska bedriva försröjningsstrid mot sovjetiska styrkor i väntan på att NATO-styrkor ska undsätta oss, detta dels på grund av Kalla Krigets realiteter, dels för att vi helt saknar förmåga att slå mot angripares reserver, utrustning och infrastruktur. Däremot har inrikespolitiska hänsyn alltid krävt att man lekt alliansfria och neutrala för att det inte ska kacklas för mycket i syjuntorna runt om i partierna.
Ententen hade jag glömt bort. Med strategiskt mål tänkte jag ett angreppskrig mot hela eller en större del av landet i analogi med angreppen på Norge och Danmark. Malmfälten var ju en ganska begränsad del av landet. Svårt förstå att Sovjet behövde Sverige för att få tillgång till Atlanten.
Påminner förmodligen oss, mkt vuxna, om WWII-rädsla; som de vuxna dolde med vag kaxighet men försiktighet! Kupong för mat, gengas för bil, mörkläggning, skrapig radio och släktens soldater i uniform, doftande vapenfett, krutrök och gammal svett, går aldrig ur.
Steriliserade politiker, som inte sover om de inte pratat i fullständiga meningar, kommer omedvetet att ta in allt om våldtäkten på Ukraina för att förstå den verklighet som de genom sagor anat existerar. Men vissa går inte med stödhjul; Nooshi Dadgostar ville skicka pansarskott, tvärs styrelsen, blev förbannad; de som krigat med eller utan krut ger hopp om förnyelse, nån bör ta av sig skon och drämma i bordet, som Chrusjtov, gärna Saboni.
Oklart vad du menar. Klart är dock att VPK, som numer försöker posera som demokrater genom att ta bort Kommunisterna ur namnet, osvikligt hamnat på fel sida historien gång på gång och så även när Sveriges riksdag tog det historiska beslutet att sända vapen som hjälp till Ukraina.
Menar; de flesta folkvaldas oförmåga att se möjligt krig i vitögat och dra logisk slutsats; om fiende attackerar oss är vi beredda att slåss och att dö.
Bästa Ivar så bra, håller helt med dig. Dessutom är det mkt elakt av Public Service och TV4 att hela tiden försöka förminska honom genom att poängtera komiker/skådespelaryrket han sysslat med. Vad är det för fult med det? Man är väl inte sitt yrke. Vad jag vet är Zelenskyj utbildad jurist. För mig är han en stor människa.
Vad annat kan man förvänta sig av en kulturskribent på Atonbladet-Anna Andersson- än dessa nedsättande och obegåvade kommentarer. Typiskt vänstertänk kryddat med vinklade synpunkter. Hon är en person som befordrar defaitismen
Bra skrivet, och det var väldigt varsamt i kritiken av Anderssons dumheter, för dumheter är vad hon skriver.
I övrigt är svensk ankdammsdebatt sig lik: alla fnattar frenetiskt för att avgöra vilken sida som är den Goda sidan for att raskt positionera sig där. Som med varenda konflikt sedan världskriget, och troligen på grund av den bestående nationella lögnen som vi levt med eller vuxit upp inom sedan dess.
För att inte tala om experter i drivor som ska tala om vem som puttades först, Ukraina eller Ryssland. Eller börja dravla om huruvida Ukraina är ett land "på riktigt".
Då är det skönt att läsa en text som stillsamt påtalar det som är självklart för varje patriot: man hedrar den som värnar sitt folk, sitt land, sin kultur och sin ras. Vilket givetvis är vad Andersson vill stävja - tänk om svensken började uppvisa patriotism och folkgemenskap i vardagen? Då sitter både en och två löst.
Tänker på den automatiska frasen från regeringen: ”alliansfriheten har tjänat oss väl”. Detta är ett ihåligt förhållande och inte relevant eftersom inget krig har förekommit i norra Europa efter andra världskriget och därför har inte målsättningen prövats. Vi måste gå med i NATO genast.
Absolut! Världen har ju förändrats - fattar de inte det?
Det där själv-finnandet som tycks kunna inträda vid kriser handlar nog om att folk finner fullständig existentiell mening, ett och endast ett syfte och mål. Vissa, ett fåtal, finner sig själva påliknande sätt i en civil vardag eller kontext, i konst, entreprenörsskap, politisk kamp, kamp för miljön, mänskliga rättigheter etc. En övermäktig gemensam motståndare och potentiellt fatal övermakt är ett svåröverträffat GEMENSAMT SAMLANDE hot och därmed ett likaledes gemensamt mål, att med alla medel och till sista sucken kämpa mot detta hot. Bortom förnuft och logik uppbringas en mening och gränslös viljestyrka.
Delar helt och fullt Dina synpunkter. Läste en artikel om Putindoktrinen. Förvisso skriven av en rysk akademiker, men ändå värd att diskutera. Han hävdade att Putin kommit till slutsatsen att väst går mot en kollaps p g a av djupa statens manipulationer och massinvandringen. Därför sker en omriktning mot söder (Indien) och öster (Kina) och kriget i Ukraina handlar om att man vill ha ryggen fri och skapa en barriär mot väst. Om det är så, så får man bra hjälp av alla sanktioner.
Emejlklassen är livrädda för att de är historielösa griskultingar vars IQ knappt når rumstemperatur. Jag bryr mig noll om vad som händer mellan Ryssland & Ukraina. Det är inte mina bekymmer. Det som är oroväckande är att våra politiker är värdelösa grälsjuka dussinmänniskor som halkar omkring i woke-exkrement utan lederskapsförmågor. Nu kanske den svenska instagramsekten vaknar upp och inser att de inte kan rädda världen genom handhjärtan och flickrumsliberalism.
Jag tror att detta kriget kommer att bli en vattendelare både på personlig nivå ( i mitt fall har det redan skett) men också på en övergripande nivå när vi ser hur opinionen till kriget formerar sig.
Mera om alliansfriheten som påstås ha tjänat oss väl. Under första världskriget fanns väl inte allianser före kriget men uppstod först när kriget startat. Vi var neutrala. Vid andra världskrigets utbrott fanns väl inga allianser men uppstod först under kriget. Eftersom inga allianser fanns är det meningslöst att säga att vi var alliansfria före kriget. Vi klarade oss helt enkelt därför att vi inte var ett strategiskt mål för Hitler. Tacken för det är vårt geografiska läge. Visar att ”alliansfriheten /före kriget/ har gynnat oss väl” är ett meningslöst påstående eftersom inga allianser fanns.
Nej, så var det inte.
Sverige var i högsta grad ett strategiskt mål, både för Sovjetunionen, Tyskland och Storbritannien. Järnmalm, samtliga. Tillgång till Atlanten för Sovjet. Hålla norra flanken säker för Tyskland. Och en hel del annat.
Problemet var att hade en av dem traskat in för att säkra malmfälten, hade en eller bägge två övriga också gjort det. Så det gällde att spela ut dem mot varandra. Lagom affärer med samtliga, utan att alltför mycket eller öppet favorisera endera sidan. Ba eller dåligt kan vi som lever nu träta om eftersom vi inte behöver leva med konsekvenserna av att vara dåtida beslutsfattare.
På tal om allianser, slå upp entente cordiale, trippel-alliansen, och trippel-ententen så ser du att tvärtom mot vad du tror var de redan existerande allianserna avgörande för hur första världskriget förlöpte. Vill du kan du gräva vidare bakåt till Dreikaiserbund (Trekejsarförbundet) också.
Det är däremot bara en formalitet att vi kallat oss alliansfria och neutrala efter andra världskriget: Sveriges försvarspolitik har till 100% byggt på att vi ska bedriva försröjningsstrid mot sovjetiska styrkor i väntan på att NATO-styrkor ska undsätta oss, detta dels på grund av Kalla Krigets realiteter, dels för att vi helt saknar förmåga att slå mot angripares reserver, utrustning och infrastruktur. Däremot har inrikespolitiska hänsyn alltid krävt att man lekt alliansfria och neutrala för att det inte ska kacklas för mycket i syjuntorna runt om i partierna.
Ententen hade jag glömt bort. Med strategiskt mål tänkte jag ett angreppskrig mot hela eller en större del av landet i analogi med angreppen på Norge och Danmark. Malmfälten var ju en ganska begränsad del av landet. Svårt förstå att Sovjet behövde Sverige för att få tillgång till Atlanten.
Påminner förmodligen oss, mkt vuxna, om WWII-rädsla; som de vuxna dolde med vag kaxighet men försiktighet! Kupong för mat, gengas för bil, mörkläggning, skrapig radio och släktens soldater i uniform, doftande vapenfett, krutrök och gammal svett, går aldrig ur.
Steriliserade politiker, som inte sover om de inte pratat i fullständiga meningar, kommer omedvetet att ta in allt om våldtäkten på Ukraina för att förstå den verklighet som de genom sagor anat existerar. Men vissa går inte med stödhjul; Nooshi Dadgostar ville skicka pansarskott, tvärs styrelsen, blev förbannad; de som krigat med eller utan krut ger hopp om förnyelse, nån bör ta av sig skon och drämma i bordet, som Chrusjtov, gärna Saboni.
Oklart vad du menar. Klart är dock att VPK, som numer försöker posera som demokrater genom att ta bort Kommunisterna ur namnet, osvikligt hamnat på fel sida historien gång på gång och så även när Sveriges riksdag tog det historiska beslutet att sända vapen som hjälp till Ukraina.
Menar; de flesta folkvaldas oförmåga att se möjligt krig i vitögat och dra logisk slutsats; om fiende attackerar oss är vi beredda att slåss och att dö.