Bygdegårdarnas gillen band oss samman

Jag hör fortfarande händerna klappa takten, minns sångerna på alla barndomens gillen på Skånes bygdegårdar. Festligheterna som band samman grannskapet och generationerna.

Foto: Maskot/Getty

Festen är i full gång och det är varmt. Cigarettrök har klätt allt i en lätt dimma. Jag är nio år gammal och hör musik, skratt och sorl utanför dörren till det lilla rum som jag och Mikael äntligen hittat. Här står telefonen. Det är den vi gått på jakt efter sedan vi fick lämna middagssittningen. Bredvid ligger telefonkatalogen uppslagen. Vi genomför raskt tre framgångsrika tjuvringningar med förställda röster. Samtliga till abonnenter med förnamn Berit. Vi skrattar hejdlöst. Ingen i hela världen kan veta att det var vi, bubblar han. Så ändrar sig plötsligt musiken i stora salen. Händer klappar i takt och sången ljuder starkare än förut. Alla tar i: ”Femton öre kostar supen, femton öre kostar supen uppå Halta Lottas krog i Göteborg!” Nu har Jägardansen börjat. Kom, Mikael, säger jag. Du och jag kan också vara med!

Rönnehäll, Torshall, Grönadal, Tomtelund och Kågerödslund. Det är namnen på några bygdegårdar i trakten där jag växte upp, där grannskapen samlades för stor…