Bara kvinnor får prata om sex
Det skrivs och pratas en hel del om sex. Ofta grovt. I såväl böcker, krönikor och dikter som i poddar och radio. Gemensamt är dock att det nästan uteslutande är kvinnor som är avsändare.
Vi stod och pratade om något politiskt. Det var sensommaren 2015, och jag var inbjuden till SVT Debatt för att diskutera kvinnoförtryck i utsatta områden. Innan sändning undrade en av producenterna om vi kanske ville vara med i debatten efter vår också. Vad handlar den om, undrade Johan Ingerö, som var där för att duellera Daniel Suhonen om något. Förslag om att förbjuda kommersiell pornografi, blev svaret. Vi skrattade och tackade båda nej; något slags självbevarelsedrift hade vi utvecklat vid det här laget. Man debatterar inte porr i offentligheten som man. Inte ostraffat.
Jag kom att tänka på det här när jag läste Linda Skugges lustmord på Kristina Sandbergs nya roman – varför är det bara kvinnor som skriver om sex? I sågningen av Sandberg berättade Skugge att hon “nyligen läste in en P2-text med min ‘Wevibe’ inne i fittan”. I en annan krönika beskrev hon hur många orgasmer hon får på offentliga toaletter, samt att hon inte vill prata med män (och pojkar…
Keep reading with a 7-day free trial
Subscribe to Rak höger med Ivar Arpi to keep reading this post and get 7 days of free access to the full post archives.



