Akvedukterna står kvar – men ingen vet längre hur de fungerar
När civilisationer faller märker man det sällan i stunden. Ibland ser allt likadant ut – vägarna finns kvar, valven står. Men en dag vet ingen längre hur akvedukterna fungerar.
I april 1969, mitt under studentrevolter, Vietnamprotester och ett växande ifrågasättande av västvärldens självbild, sände BBC en ny dokumentärserie i färg. Den hette Civilisation. I tretton avsnitt utforskar konsthistorikern Kenneth Clark den västerländska civilisationen:
What is civilisation? I don’t know. I can’t define it in abstract terms. But I think I can recognise it when I see it. And I’m looking at it now.
I en av öppningsscenerna står han framför en romersk akvedukt i Provence. Bakom honom reser sig valven – rester av ett system som en gång bar vatten över landskapet. Ett fysiskt minne av en värld som inte längre finns.
När serien först sändes betraktades den som en hyllning till det västerländska arvet – en obruten linje från antiken till moderniteten, buren av konst, språk och form. Men med tiden har både begreppet och berättelsen den bar på börjat kännas som något annat, som det sista uttrycket för en epok som redan gli…
Keep reading with a 7-day free trial
Subscribe to Rak höger med Ivar Arpi to keep reading this post and get 7 days of free access to the full post archives.