AI-analys visar hur journalisterna vinklar om Israel

Med hjälp av en ChatGPT-agent analyseras bias hos mellanösternkorrespondenter och experter. Resultatet visar att flera av dem knappast borde rapportera om frågan alls.

Foto: Simple images/Getty

Ett bra rorschachtest är att fråga någon hur balanserat de tycker att medierna skildrar Israel-Palestina-frågan. Mer vänsterlutande tenderar att oftare svara att journalistiken är vinklad till Israels fördel, medan mer högerlutande hävdar motsatsen. Betyder det att sanningen är relativ? 

Till vänster är grundsatsen att Israel är en illegitim skapelse av västvärlden, en kolonial ockupationsmakt, som utövar apartheid och lågintensiv etnisk rensning mot urbefolkningen. Man skanderar därför From the river to the sea, Palestine will be free, med samma övertygelse som en gång 1900-talets antikoloniala rörelser. Go back to Poland, är följaktligen ett logiskt slagord för (så kallade) antisionister i västvärlden. Är det inte därifrån ockupanterna kommer ifrån? Balanserad journalistik måste utgå från detta, och att blanda in förtryckarens intressen leder till falsk likvärdighet mellan offer och förövare. 

Men judar har haft en kontinuerlig närvaro i Israel i 3000 år. Tillblivelsen 1948 skedde i strid med väpnade palestinska grupper (som bland annat förstärktes av nazistiska SS-soldater) och de omkringliggande arabstaterna. Många palestinier flydde, och som hämnd förvisades judar från muslimska länder över hela världen, men i synnerhet Mellanöstern. Israel är inte bara en legitim stat, utan har självklart rätt att försvara sig. Om man ska rapportera om vad som sker måste Iran, Fatah, Hamas, Hizbollah och andra betraktas som aktörer med egen vilja och kapacitet, som påverkar vad som sker. Terrordådet den 7 oktober får inte glömmas bort. Hamas, Hizbollah och Iran är motparterna i konflikten, inte civilbefolkningarna i Gaza och Libanon. En seriös rapportering måste ta hänsyn till konsekvenserna för Israels befolkning och landet behov av säkerhet, menar åtminstone högern.

Ja, ni hör ju. Men vem har rätt?

I lördags handlade P1 Medierna om hur medierna har bevakat Gazakriget, och åsikterna gick tydligt isär. Journalisten Edgar Mannheimer, som jobbat på bland annat DN och SR, påstod att svenska medier vinklar till Israels fördel. För mycket fokus har hamnat på Hamas massaker den 7 oktober, och att det felaktigt framställs som "ruta ett" i konflikten, menade han:

Om man gör det så är det ju för att man inte har tagit del av de senaste 76 åren där  flera miljoner människor har levt under ockupation.

Han jämförde Israel med Ryssland, och Israels krig mot Hamas med Rysslands invasion av Ukraina. (En uppenbar skillnad är väl att Ukraina inte startade kriget med ett omfattande terrordåd på civila ryssar, utan blev invaderat.) I andra sammanhang har han, i likhet med andra israelkritiska, beskrivit det som sker i Gaza för ett folkmord och att den svenska regeringen är medskyldig eftersom den inte fördömer kraftfullt. I torsdagens avsnitt i sin egen podd – Kalam – summerade han året som gått och menade där att västerländska medier och politiker har en inneboende bias som är tydlig i deras ordval och rapportering, där israeliska militära aktioner legitimeras medan palestinskt lidande förminskas. 

På andra sidan, för SR-balansens skull, intervjuades Jonatan Lundqvist, journalist och debattör, som är kritisk mot medierna för att de har misslyckats med att belysa hoten mot Israel – från Hamas, Hizbollah och Iran. Och eftersom man inte beskriver dessa aktörers mål och motiv, förstår man heller inte varför Israel agerar som de gör, var hans uppfattning. Ni som läst vad jag skrivit och lyssnat på mina poddar kanske anar vem jag håller med mest av dessa två.

P1 Medierna var givetvis intressant, men jag ville gå djupare för att undersöka vinklingen i svenska medier. Detta genom att granska korrespondenter, kommentatorer och journalister som antingen har mellanöstern som bevakningsområde, eller som är aktiva i frågan ändå. Perioden som granskades var från 7 oktober 2023 till 9 oktober i år. Materialet var deras samtliga tweets om konflikten, samtliga artiklar de skrivit om konflikten (samt citat eller återgivningar av vad de sagt i artiklar), samt alla avsnitt av Radiokorrespondenterna Mellanöstern på SR. Därför behövde de antingen göra frekventa uppdateringar på X, skriva artiklar eller citeras ofta, och/eller delta i nämnda SR-program. 

Jag valde, förutom Edgar Mannheimer, ut följande personer:

• Rouzbeh Parsi, programchef vid Mellanösternprogrammet på Utrikespolitiska institutet sedan oktober 2018. 

• Samar Hadrous, Johan-Mathias Sommarström och Cecilia Uddén, alla tre mellanösternkorrespondenter på SR.

• Bitte Hammargren, associerad senior medarbetare vid UI:s Mellanösternprogram och innan dess bland annat mellanösternkorrespondent för SvD. 

• Emma Bouvin, mellanösternkorrespondent på DN.

• Carl Bildt, tidigare utrikesminister och frekvent twittrare på X.

• Aron Lund, analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) med fokus på Mellanöstern.

• Anders Persson, statsvetare vid Linnéuniversitetet och expertkommentator på Israel-Palestinakonflikten. 

• Magnus Ranstorp, statsvetare och terrorforskare vid bland annat Försvarshögskolan.

• Kenan Habul, journalist på Sydsvenskan med stark närvaro på X.

• Björn Wiman, kulturchef på DN med påtagligt patos i många frågor.

Foto: Kirill Kudryavstev/Getty

För att inte låta min egen bias (som att jag skulle ha nån!) påverka mig ställde jag upp kriterier som skulle märka vinkling åt båda hållen och lät en ChatGPT-agent genomföra analysen av all data. Agenten är tränad för att vara så neutral och opartisk som möjligt. Målet var att få en poäng på varje persons bias. Ensidighet i beskrivningen av någon part påverkade bias-bedömningen negativt. Innehållet analyserades utifrån hur varje kommentator beskrev och tilldelade agens (aktiv roll) till olika aktörer. Här bedömdes:

• Agens och Roll: Vilken aktör framställs som den drivande eller ansvariga för olika händelser i konflikten? Hur tillskrivs aktörer som Israel, Hamas, Iran och USA ansvar för specifika handlingar eller beslut?

• Säkerhetsbehov: Diskuterar kommentatorn Israels säkerhetsbehov och hotbild, eller fokuserar de enbart på de negativa konsekvenserna av Israels agerande för palestinierna? Hur beskrivs den palestinska befolkningens säkerhetsbehov och deras rätt till skydd och självständighet?

• Humanitärt Fokus: Hur behandlas den humanitära situationen för den palestinska befolkningen? Ges den palestinska befolkningens rätt till självständighet och skydd samma utrymme som Israels säkerhetsbehov?

Bias-bedömning: En poäng mellan 1 och 10 (med decimaler) tilldelades baserat på graden av partiskhet. Låg bias (1–4) indikerade en balanserad och saklig framställning, medan hög bias (7–10) tydde på starkt värdeladdade eller ensidiga beskrivningar.

Det är noterbart att flera av dem som fick högst bias har till yrkesroll att vara balanserade i sin skildring av konflikten (se under artikeln för komplett poängställning med motiveringar). Rouzbeh Parsi (9.0) hamnar enligt den djupare analysen så gott som alltid på den iranska regimens sida gentemot Israel, USA och västvärlden. Bitte Hammargren (8.8), Samar Hadrous (8.5) och Cecilia Uddén (8.0) utmärker sig också som mycket ensidiga i kombination med att de har roller där de förväntas vara mer balanserade. Kenan Habul (8.3) fick liknande biaspoäng, men han är å andra sidan en frifräsande journalist på X, och inte en korrespondent. 

Andra journalister, som Johan-Mathias Sommarström (4.0) och Emma Bouvin (6.0), hamnar på en mer förväntad nivå, där det finns viss balans, men också en slagsida till Israels nackdel. Kanske är det svårt att undvika enligt kriterierna som ställts upp, om man beskriver de humanitära konsekvenserna, vilket drabbat Gaza och södra Libanon i större utsträckning än Israel. Åtminstone efter 7 oktober. 

Slående är hur lågt expertkommentatorerna hamnar i sin bias, trots att jag ärligt talat hade trott att de skulle hamna högre med tanke på att jag värderar deras röster så högt. Min gissningar var att Aron Lund (2.0), Anders Persson (2.8) och Magnus Ranstorp (2.5) skulle hamna högt på bias-skalan, helt enkelt för att jag uppskattar att höra deras analyser. Och eftersom jag inte betraktar mig själv som en fullständigt opartisk – inte fullständigt! – bedömare borde de jag uppskattar också hamna högt. Tänkte jag. Men där fick jag alltså fel.

Analysen visar tydligt att vi inte kan lita på flera av dem som har till uppgift att ge oss sakliga och balanserade nyheter och kommentarer om Israel-Palestinakonflikten. Att den mest vinklade av dem alla, Rouzbeh Parsi, leder Utrikespolitiska institutets Mellanösternprogram är minst sagt oroväckande.

Men det hade varit rättvist mot ovanstående om jag inte inkluderade mig själv i analysen, enligt samma urval och kriterier. Jag fick 8.0 eftersom jag enligt ChatGPT-agenten:

Arpi stödjer Israels agerande, särskilt vad gäller säkerhet och självförsvar, men är kritisk mot FN och vänsterrörelser. Han ger visst utrymme för palestinska lidanden men tenderar att framställa Israel som försvarande part. Arpi är tydlig i sin kritik mot vad han uppfattar som vänsterns partiskhet mot Israel, vilket ger honom en mer politisk ton än andra analytiker. Hans rapportering är emotionellt engagerad men saknar ibland nyanser.

Eftersom jag inte är korrespondent eller nyhetsreporter är jag inte jätteförvånad, förutom av att algoritmen tyckte att jag var mer vinklad än Björn Wiman (7.8). Borde inte den AI man tränat vara lojal mot sin herre? Det var ju jag som ställde upp kriterierna, vilket tyder på en oerhörd balans och självinsikt! Det här visar tydligt att vi inte kan lita på robotarna…

Och inte på så många mellanösternkorrespondenter heller, vad det verkar.

Ivar Arpi

---

Nedan kan ni ta del av både poängställning med motiveringar, samt kriterierna för stegen på biasskalan. 

Poängställning med Motiveringar:

1. Aron Lund – 2.0/10
   Motivering: Lund har en stark analytisk förmåga och undviker emotionellt laddat språk, vilket ger hans analyser en känsla av objektivitet. Hans framställningar fokuserar ofta på säkerhetsaspekter och maktbalans, och han ger plats åt både israeliska och palestinska perspektiv. Lund tenderar att ta ett brett geopolitiskt perspektiv, vilket gör att hans texter sticker ut i sin neutralitet. Han är särskilt unik i att noggrant balansera både säkerhetsfrågor och humanitära konsekvenser utan att favorisera någon sida.

2. Magnus Ranstorp – 2.5/10
   Motivering: Ranstorp har ett analytiskt och säkerhetsinriktat fokus, vilket ger hans framställningar en strukturerad och saklig ton. Han tenderar att belysa hoten från Hamas och Iran, men gör det utan att förminska den humanitära situationen i Gaza. Ranstorp är unik i sin djupa kunskap om terrorism och säkerhetsfrågor, vilket ger hans analyser en expertprägel. Hans tendens att prioritera säkerhetsfrågor över humanitära aspekter gör dock att han ibland kan upplevas som något ensidig.

3. Anders Persson – 2.8/10
   Motivering: Perssons akademiska bakgrund lyser igenom i hans framställningar, där folkrätt och rättigheter står i centrum. Han lyckas hålla en saklig ton, även om hans framställningar ibland lutar mer mot att lyfta fram palestinska lidanden. Persson erbjuder en balanserad diskussion om konflikten, men med en viss juridisk tyngd som särskiljer honom från andra mer emotionella kommentatorer. Hans förmåga att väva in rättsliga perspektiv gör honom unik bland de analyserade personerna.

4. Carl Bildt – 3.5/10
   Motivering: Bildt är diplomatisk och strategiskt inriktad i sin analys av konflikten. Hans ton är överlag saklig, men kritik mot Netanyahu och Israels politik lyser igenom, vilket skapar en viss lutning. Bildt är skicklig på att belysa de större geopolitiska ramarna, vilket gör honom unik i sitt makroinriktade perspektiv. Hans erfarenhet som diplomat gör att han ofta relaterar konflikten till internationella säkerhetsfrågor och globala konsekvenser.

5. Johan-Mathias Sommarström – 4.0/10
   Motivering: Sommarström ger en balanserad framställning där både israeler och palestinier kommer till tals. Han tenderar dock att lägga mer fokus på palestinska lidanden, särskilt i frågor som rör humanitära effekter. Han diskuterar även Israels säkerhetsutmaningar men med mindre intensitet. Sommarström skiljer sig från andra genom att kombinera humanitära skildringar med säkerhetsfrågor, vilket gör hans rapportering känslomässigt engagerande.

6. Emma Bouvin – 6.0/10
   Motivering: Bouvin lyfter ofta fram humanitära effekter för palestinierna, men inkluderar även vissa aspekter av Israels säkerhetsutmaningar. Hennes analyser är ofta mer nyanserade än de med högre bias, men en viss kritisk ton mot Israel framträder i flera av hennes inlägg. Humanitära frågor får mer utrymme än säkerhetsfrågor. Bouvin är särskilt intresserad av att skildra den humanitära situationen, och hennes fokus på civila konsekvenser gör henne unik i sin ton.

7. Björn Wiman – 7.8/10
   Motivering: Wiman har en tydlig tendens att kritisera Israels agerande och beskriver konflikten som asymmetrisk med Israel som huvudansvarig. Han tenderar att fokusera på de moraliska och humanitära konsekvenserna för palestinierna, och ger mindre utrymme åt att beskriva Israels säkerhetsutmaningar. Hans texter är ofta emotionella och engagerar sig för civila rättigheter, vilket skapar en tydlig lutning. Wiman utmärker sig genom sitt fokus på mänskliga rättigheter och moraliska frågor snarare än säkerhetspolitik.

8. Cecilia Uddén – 8.0/10
   Motivering: Uddén framställer Israels handlingar som huvudorsaken till lidandet i Gaza och diskuterar sällan Israels säkerhetsutmaningar. Hennes språk är ofta emotionellt laddat och fokuserar på det humanitära lidandet, vilket ger en tydlig bias. Uddén är särskilt framstående i sin betoning på de civila offren i konflikten, vilket gör hennes rapportering känslomässigt engagerande men också partisk. Hon tenderar att lyfta fram asymmetrin i konflikten utan att ge mycket utrymme åt Israels hotbilder.

9. Ivar Arpi – 8.0/10
   Motivering: Arpi stödjer Israels agerande, särskilt vad gäller säkerhet och självförsvar, men är kritisk mot FN och vänsterrörelser. Han ger visst utrymme för palestinska lidanden men tenderar att framställa Israel som försvarande part. Arpi är tydlig i sin kritik mot vad han uppfattar som vänsterns partiskhet mot Israel, vilket ger honom en mer politisk ton än andra analytiker. Hans rapportering är emotionellt engagerad men saknar ibland nyanser.

10. Kenan Habul – 8.3/10
    Motivering: Habul är huvudsakligen kritisk mot Israel och Västvärldens stöd till landet. Hans rapportering framställer ofta Israels handlingar som den främsta orsaken till konflikten, medan Israels säkerhetsfrågor och hoten från Hamas och Iran ges mindre utrymme. Habul använder värdeladdat språk, vilket förstärker en negativ bild av Israels agerande. Han skiljer sig från andra genom att fokusera mer på Västvärldens roll och dess stöd till Israel än på själva konflikten mellan israeliska och palestinska aktörer.

11. Samar Hadrous – 8.5/10

    Motivering: Hadrous är kritisk mot Israels agerande och framställer Israel som den dominerande aggressorn i konflikten. Hon betonar ofta de humanitära effekterna för palestinierna, samtidigt som hon i liten grad tar upp Israels säkerhetsutmaningar. Hennes texter och framställningar är känslomässigt engagerande, och hon tenderar att lägga ansvaret för våldet på Israel och dess allierade. Hadrous skiljer sig genom sitt starka humanitära fokus och sitt konsekventa lyftande av palestinskt lidande.

12. Bitte Hammargren – 8.8/10
    Motivering: Hammargren har en stark lutning mot att kritisera Israels politik och fokuserar främst på humanitära konsekvenser för palestinierna. Israels säkerhetsutmaningar ges sällan utrymme, och hon tenderar att framställa konflikten genom ett humanitärt filter. Hennes analyser lyfter fram maktobalansen mellan Israel och Palestina, vilket gör att hon ofta starkt kritiserar Israels handlingar. Hammargren utmärker sig genom sin starka betoning på asymmetrin i konflikten och sitt konsekventa fokus på de humanitära effekterna.

13. Rouzbeh Parsi – 9.0/10
    Motivering: Parsi är starkt kritisk mot Israel och Västvärlden, med ett tydligt fokus på deras ansvar för konflikten. Han ignorerar nästan helt Israels säkerhetsutmaningar och diskuterar sällan hoten från Hamas eller Iran. Hans position ligger ofta i linje med den iranska regimens narrativ, särskilt när det gäller att betona västerländsk inblandning och Israels ansvar i regionen. Parsi framstår som unik genom sitt nästan ensidiga fokus på palestinskt självbestämmande och Israels moraliska ansvar.

14. Edgar Mannheimer – 9.0/10
    Motivering: Mannheimer riktar stark kritik mot Israels handlingar och USA

    roll i konflikten. Han använder ett värdeladdat språk som förstärker bilden av Israel som huvudansvarig, utan att diskutera de säkerhetsutmaningar som Israel möter. Hans kritik av västerländska medier och deras rapportering om Israel är genomgående, vilket ger hans texter en polemisk ton. Mannheimer skiljer sig genom sin konsekventa kritik av mediernas rapportering och framställer ofta Israels agerande som omotiverat och överdrivet.

---

Bias-skala (1–10)

1 – Fullständig neutralitet och balans

• Konflikten presenteras helt faktabaserat och med lika mycket uppmärksamhet på alla involverade parters perspektiv.

• Alla aktörers säkerhetsbehov, humanitära konsekvenser och ageranden analyseras och framställs med noggrannhet och rättvisa.

• Inget värdeladdat språk används, och både historiska och samtida kontexter förklaras sakligt utan någon tydlig partiskhet.

2 – Mycket låg bias

• Övergripande neutral med små tecken på lutning, t.ex. att något perspektiv får något mer utrymme.

• Språket är huvudsakligen sakligt och faktabaserat, men viss tonvikt kan märkas i vissa beskrivningar.

• Båda sidors säkerhetsbehov eller humanitära situationer täcks, men viss obalans kan förekomma i hur mycket utrymme som ges åt varje perspektiv.

3 – Låg bias

• Relativt balanserad framställning, men med en märkbar lutning åt ett specifikt perspektiv, även om det inte dominerar framställningen.

• Kritiska eller stödjande påståenden om en part kan ges oproportionerligt utrymme, men det finns fortfarande ansträngningar för att inkludera båda sidor.

• Språket kan vara något värderande, men det är huvudsakligen sakligt.

4 – Måttlig bias

• Framställningen tenderar att favorisera ett perspektiv över det andra, men båda sidor nämns och diskuteras.

• Informationen som presenteras kan vara vinklad så att den ena sidans agerande tonas ner eller lyfts fram mer än den andra.

• Språket är fortfarande sakligt, men börjar bli mer värdeladdat och indikerar tydligare sympatier.

5 – Tydlig bias

• Det finns en tydlig tendens att stödja eller kritisera en viss part i konflikten.

• En parts säkerhetsbehov, humanitära konsekvenser eller moraliska ansvar lyfts fram mer än den andra partens, vilket skapar en obalans i framställningen.

• Språket kan vara emotionellt laddat och värderande, vilket gör att framställningen uppfattas som partisk.

6 – Markant bias

• Framställningen är tydligt vinklad och ger stort utrymme åt ett perspektiv medan det andra negligeras.

• Kritiken eller stödet för en part dominerar, och det finns liten eller ingen balans i hur parterna framställs.

• Språket är tydligt värdeladdat och framställningen saknar neutralitet.

7 – Hög bias

• Nästan ensidig framställning där endast ett perspektiv ges utrymme.

• Språket är starkt emotionellt och värdeladdat, vilket skapar en tydlig lutning.

• Den andra partens agerande och behov får mycket litet eller inget utrymme.

8 – Mycket hög bias

• Starkt partisk framställning med fokus på att kritisera eller försvara en viss part.

• Andra aktörer diskuteras sällan eller presenteras enbart i negativa termer.

• Språket är genomgående värdeladdat och framställningen kan upplevas som ensidig eller överdriven.

9 – Extrem bias

• Nästan total ensidighet där en part framställs som moralisk överlägsen eller konstant rättfärdigad, medan den andra ständigt kritiseras eller förminskas.

• Språket är emotionellt och starkt laddat, och alternativa perspektiv saknas nästan helt.

10 – Total bias

• Fullständig ensidighet med överdrivet polariserande och värdeladdat språk.

• Inget utrymme ges åt motstridiga perspektiv eller andra parters agerande.

• Framställningen kan betraktas som propaganda, snarare än en objektiv eller nyanserad beskrivning.

Sammanfattning:

Den här skalan gör det möjligt att bedöma hur balanserat och objektivt innehållet är, oavsett om det rör sig om rapportering, analyser eller kommentarer. Fullständig neutralitet kan uppnås på nivå 1, medan nivåer över 5 indikerar en tydlig lutning som blir allt mer ensidig ju högre poängen är.

---

Bedömning av Bias hos Svenska Kommentatorer och Journalister i Rapporteringen om Israel-Palestina-konflikten

Bakgrund och Syfte
Analysen har genomförts för att utvärdera hur svenska journalister och kommentatorer framställer olika aktörers roller och ansvar i konflikten mellan Israel och Palestina, samt vilka perspektiv de lyfter fram i sin rapportering. Fokus har legat på att förstå hur säkerhetsbehov, självständighetssträvanden och ageranden från både israelisk och palestinsk sida beskrivs och bedöms.

Metodologi
Analysen baserades på tweets och artiklar från ett urval av svenska kommentatorer och journalister som aktivt rapporterar eller uttrycker åsikter om Mellanösternkonflikten. Följande steg tillämpades för att systematiskt utvärdera bias och tendens i deras innehåll:

2. Urval och Innehåll
   Materialet inkluderade både artiklar och inlägg på sociala medier (främst Twitter) från respektive person. Tweets och texter valdes utifrån nyckelord och ämnen som berör Israel, Palestina, Gaza, Iran, USA och Västvärlden. Filtrering gjordes baserat på termer som indikerar att inläggen diskuterade säkerhetsfrågor, militära handlingar, mänskliga rättigheter eller politiska perspektiv på konflikten. Nyckelorden som användes var följande: Israel, Palestina, Gaza, Iran, USA, Västvärlden, säkerhet, självständighet, humanitär, Hamas, Hizbollah.

3. Innehållsanalys och Perspektivbedömning
   Innehållet analyserades utifrån hur varje kommentator beskrev och tilldelade agens (aktiv roll) till olika aktörer. Här bedömdes:

   • Agens och Roll: Vilken aktör framställs som den drivande eller ansvariga för olika händelser i konflikten? Hur tillskrivs aktörer som Israel, Hamas, Iran och USA ansvar för specifika handlingar eller beslut?

   • Säkerhetsbehov: Diskuterar kommentatorn Israels säkerhetsbehov och hotbild, eller fokuserar de enbart på de negativa konsekvenserna av Israels agerande för palestinierna? Hur beskrivs den palestinska befolkningens säkerhetsbehov och deras rätt till skydd och självständighet?

   • Humanitärt Fokus: Hur behandlas den humanitära situationen för den palestinska befolkningen? Ges den palestinska befolkningens rätt till självständighet och skydd samma utrymme som Israels säkerhetsbehov?

4. Poängsättning av Bias
   Varje journalist och kommentator tilldelades en bias-poäng på en skala från 1 till 10, där 10 representerar högst grad av bias. Poängsättningen gjordes utifrån hur starkt ett visst perspektiv favoriserades, hur säkerhetsbehov och rättigheter framställdes för respektive part, och om agens huvudsakligen tillskrevs en specifik aktör i konflikten.

Hur Israels och Palestiniernas Säkerhetsbehov Påverkar Bias-bedömningen
En viktig aspekt av analysen var att bedöma om kommentatorerna gav lika stor vikt åt säkerhetsbehoven för både israeler och palestinier. I många fall tenderar bevakningen av konflikten att fokusera på en parts säkerhetsbehov, vilket kan skapa en obalans i framställningen och därmed en högre bias-poäng.

1. Om Israels Säkerhetsbehov:

   • Kommentatorer som ofta lyfter fram Israels säkerhetsutmaningar och rätt att skydda sina medborgare bedömdes ha en lägre bias om detta balanserades med en förståelse för de humanitära konsekvenserna av Israels politik.

   • Om Israels handlingar framställdes som rent aggressiva eller oproportionerliga utan att kontextualiseras med säkerhetsbehov, bidrog detta till en högre bias-poäng.

2. Om Palestiniernas Säkerhetsbehov och Självständighet:

   • Kommentatorer som betonar den palestinska befolkningens rätt till säkerhet och självständighet, och beskriver Israels handlingar som hinder för dessa, fick en högre bias-poäng om detta inte balanserades med en förståelse för säkerhetshot från aktörer som Hamas.

   • Om diskussionen om palestinsk säkerhet uteslutande handlade om Israels agerande och ignorerade interna faktorer, som Hamas inverkan på säkerheten i Gaza, påverkade detta också bias-bedömningen.

---

Prenumerera eller stötta Rak höger

I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

Swishnummer: 123-027 60 89

Plusgiro: 198 08 62-5

Bankgiro: 5808-1837

---

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)